Idag gick vi till dagis kl 9, och runt kl 10:15 så åkte jag å Jimmy, (pappa till Wilton, från mammagruppen, som oxå har inskolning på Livias avdelning) hem till oss å drack lite kaffe.
Jag sa till Livia, "Nu ska mamma åka iväg en sväng", "Nä" sa hon då, å skakade på huvudet =)
Men vi vinkade i fönstret å sen gick jag till bilen, jag vände mig om en gång till, å tänkte vinka igen, innan jag hoppade in i bilen, men då hade Livia redan lämnat "frökens" famn, å gått å lekt.
Inte en tår, inte ett litet gnäll, ingenting!
Kändes skitskönt, men samtidigt så trodde man ju att hon iaf skulle bli liiiiite ledsen, så jag fick känna att jag fortfarande behövdes :-P
Men jag vet att jag behövs, så det va en stor lättnad att det gick så otroligt bra.
Imorgon ska vi vinka reda i dörren, då ska jag inte med in, DET gör lite ont i magen kan jag lova.
Bara hoppas det inte blir några tårar från henne, för då vet jag en mamma som kommer sitta å gråta i bilen sen...
Vi va tebax på dagis lagom till samlingen, då satt Livia i en av fröknarnas knä å lyssnade på samlingen, tillsammans med en annan liten tjej.
Denna fröken va "vikarie" å jobbar eg på en av de andra avdelningarna på förskolan.
Sen blev det lunch å sedan vila.
Livia va JÄTTETRÖTT, men blev nog övertrött, för hon piggnade på sig när vi la oss.
Hon låg å lekte med garderoben, klappade mig på kinderna å försökte pilla in sina fingrar I mina ögon :-O
Tillslut, efter ca 50 min så ledsnade både hon å jag, plus att hon va skitarg, å hade varit det ett litet tag.
Hon väckte Filippa med sitt missnöje, och då valde jag å åka hem, för Livia va tvungen å sova!
Efter ett tag somnade hon i sin säng, å kl 15:10 va jag tvungen å väcka henne.
Vi mös, åt mellis, lekte massor- läste bok, spelade bandy mm.
Efter middagen så badade hon, vi mös i soffan til "Bompa" å nu sover hon som en liten prinsessa <3
Jag tycker inskolningen på dagiset är lite skum, för jag känner inte att hon, å inte någon av de andra nya barnen heller för den delen, får nån riktig kontakt med någon av fröknarna...
Eftersom de har, vad de kallar, en föräldraaktiv invänjning, så är det vi föräldrar som gör ALLT.
Vi klär av å klär på våra barn, byter blöja, leker, hjälper till vid maten, tvättar OCH vilar med våra barn, medans fröknarna är med de andra barnen å sitter å leker på golvet.
Visst, de "lär ju känna" fröknarna när de sitter å leker, men de får ändå ingen direkt kontakt, inte på det sätter jag skulle önska.
På detta vis lär hon sig ju att jag är med å gör allt, och då blir ju fröknarna mer som statister som finns i bakgrunden, ingen som de tyr sig till.
Särskilt det med vilan, är det inte bättre att hon vänjer sig vid att somna med någon av fröknarna, än med sin mamma, eftersom jag inte kommer att vara där på vilan sen...
Så idag va jag tvungen å säga vad jag tyckte, inte otrevligt alls, men jag sa som jag skrev, plus att jag sa att det känns som om vi nästan lika gärna kunde gjort allt detta hemma, å sen bara lämna henne på dagis plötsligt en dag (skulle jag aldrig göra, men förstå min tanke)
Eftersom nu har de vant sig att vi föräldrar alltid är där, de är oss de tyr sig till hela tiden, och så helt plötsligt en dag så ska vi inte vara där, å DÅ visar sig fröknarna plötsligt, å ska vara en del av deras dag.
Pedagogen jag pratade med förstod hur jag tänkte.
Jag sa att jag gärna hade sett att vi kanske va med hela första dagen, sen gick iväg typ 1 tim andra dagen osv osv, så barnen vänjde sig successivt, men men...
Sa iaf till dom i tors att jag gärna skulle vilja prova å va borta nån timme idag, för att Livia skulle lära sig att jag inte alltid är där, och det gick ju jättebra för Livia.
Så imorgon blir det flera timmar, om inte alla 5, men det visar sig :-P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar