söndag 17 oktober 2010

Med M, T och O i mina tankar

Jag bara gick och gick, jag ville hitta det där stället, med alla minnen.
Platsen dit vi ofta åkte, för inte allt så länge sedan.
Plötsligt var jag framme, men inget va som förr.
De var tomt och öde där, inget skratt, ingen glädje, inget bus, jag stod där helt ensam.
Minnena sköljde över mig, och där, mitt i solen, grät jag.
Det jag mindes va en annan tid i ett annat skede i livet, inte alls länge sen.
Önskar ibland att allt vore annorlunda.
Jag tänker, jag saknar, men sedan minns jag...
Jag ville inte gå därifrån, samtidigt som det gjorde för ont att stanna kvar.
Total tystnad, bara jag, solen, vinden i träden och alla minnen.
Det gör ont, samtidigt som det känns bra.
Jag tar en sista titt, fyller mina lungor med ett sista andetag av vad som varit, vad som funnits, men inte finns kvar.
Jag lyfter blicken, torkar mina tårar, sen går jag tillbaka till bilen, och åker hem...

5 kommentarer:

  1. så otroligt fint skrivet Maria ja blev helt rörd! stor kram Terese

    SvaraRadera
  2. Jättefint skrivet. Förstår hur du känner. Det är jobbigt när livet inte blir som man tänkt sig och det är inte alltid så lätt att gå vidare.

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. jätte fint skrivet!
    kram!

    SvaraRadera
  5. Nä, inte hade man väl hoppats å önskat att man skulle separera, avliva sin älskade hund och lämna bort den andra älskade hunden...
    Nä, det va ju inte direkt så man såg framtiden...
    Men tur som faan att man har Livia!!! Hon är, som ni alla vet, mitt ALLT :-)
    Och jag trivs väldigt bra med mitt liv som det är nu, men så ibland så kommer tankarna då undrar varför vi inte kunde ha fått varit en sån där "Lycklig familj" där allt funkade livet ut...

    SvaraRadera