Älskade Tinjah, du fattas oss

Dina steg har nu tystnat, ditt hjärta slutat slå
jag måste ensam i livet, utan dig nu gå
Dina ögon har slutat lysa, själens spegel är nu död
mitt hjärta har gått sönder och färgat marken röd
Det smärtar så att veta, att inse detta nu
att det aldrig mera på denna jord kommer att bli jag och du
Alla år vi fick tillsammans, bara minnen finns nu kvar
de bär jag närmast hjärtat för det är allt jag har
Din doft försvinner sakta på platsen där du en gång låg
smärtan och saknaden sköljer över mig som en enorm våg
Stegen dina tystnar och försvinner sakta bort
jag önskar att du kunnat stanna, att ditt liv inte va så kort
Men tacksam är jag för tiden som du spenderade med mig
och alla minnen gör det lätt, att alltid minnas dig
För jag lovar dig min vän, min prinsessa på fyra ben
att du en gång va mitt allt, mitt hjärtas ögonsten
Jag saknar dig, jag älskar dig, jag finner inga ord
dagen jag glömmer dig, försvinner jag själv från denna jord
Vi möts då på andra sidan, där väntar du på mig
och jag kan åter visa hur mycket jag älskar dig
Där får vi evigt vara, tillsammans du och jag
varje kväll, varje natt, varje timme, varje dag
Så jag torkar tårarna och tänker att vi ses ju snart igen
och fram tills dess så finns du i mitt hjärta, min älskade vän

(Denna dikt skrev jag några dagar efter att Tinjah somnat in, men jag ville spara den här i Bloggen, så jag vet vart jag har den)
Läste precis en väns blogg, hon som ägde Tinjahs mamma (Pira), hon skrev där om minnena av Pira och då började jag tänka på Muumi (Tinjah)...
Saknar fortfarande! <3