Låg söndagskväll

Känner mig lite låg just nu, blev det när jag kom hem.
Hela helgen har jag ju haft familjen runt mig, å så kommer man hem till lägenheten, och Livis sover.
Vet inte vad jag ska tro om allt som händer just nu...
Jag hoppas, å önskar att jag kan lite på dina ord, för det är någonting inuti mig som gör det svårt, något som säger att du inte talar sanning...
Känns som nåt inte stämmer, eller så är det bara hjärnspöket som jävlas med mig.
Men hur som helst så är det jävligt jobbigt, mkt tankar, svårt å sova, funderingar å lite ledsamt å mage å hjärtat.
Jag har så många frågor, men vet inte om de någonsin kommer att få svar...
Stunder som dessa, när man sitter å har en liten klump i magen, då tänker man verkligen på ALLT som gör en ledsen och som man blir låg av.
Ett år har snart gått sen vår älskade Livia kom, och mkt har hänt sen dess...
F.d svärfar som gick bort ca 3½ mån innan Livia kom, morfar, som snubblade på mållinjen å somnade in 4 dagar innan Livia föddes.
Tinjah, som vi avlivade, Ozzy som vi blev tvungna å lämna bort, separationen mellan mig å Micke, Mickes lillebror å lillasyster som försvunnit ur våra liv, av vissa anledningar, ja, det är som sagt JÄVLIGT mkt.
Man är van att hemmet är fyllt med djur å människor man älskar, och helt plötsligt sitter man här, utan hundar eller någon man att älska.
Men det viktigaste och bästa har jag iaf kvar, för alltid, min lilla diamant Livia!!
Livet har förändrats oerhört mkt på väldigt kort tid, men ändå, trots all skit och sorg så väger det ändå över i glädje, tack vare vår underbara tös.
Utan henne vet jag inte hur man hade orkat med dessa ca 1½ år med allt som hänt, men tack vare henne är jag lycklig, tack vare henne så ler jag!