Saknar dig!

Igår låg jag och lyssnade på musik på mobilen och tänkte, innan jag skulle sova.
Låg samtidigt och läste några av våra sms som vi skickat till varandra.
Jobbigt som faan men ett ont måste, skönt att analysera och fundera, rensa skallen lite.
Tänkte på att det kändes jobbigt att vi inte hörts på så länge, vi som brukar höras varje dag...
Så kom jag på att (detta va igår, tisdag) vi faktiskt hördes på nationaldagen (i måndags), då du messade och frågade hur jag mådde.
Va tvungen att tänka efter ordentligt om det verkligen bara kunde vara en dag sen vi hördes, kändes så sjukt mycket längre sen...
Men jag antar att det är så det känns, när man är van att höras flera gånger varje dag, då räcker det med några timmar eller bara nån dag då man inte hörs, och så känns det som evigheter.
Jag analyserar och funderar, HELA tiden, känner mig inte närvarande på jobbet eller på kvällarna när Livis somnat, för då är mina tankar hos dig... hos OSS....
Jag går igenom allt du sagt, allt vi gjort, ditt kroppsspråk, ja ALLT och försöker hitta svar, men det går inte så bra...
Jag saknar dig så sjukt mkt och det gör så jävla ont, men men, inget att göra åt.
Det sjuka är, och jag försöker verkligen låta bli men kan inte, att jag tittar till mobilen HELA tiden.
Jag väntar och önskar ett samtal eller ett mess från dig, men inget kommer.
Jag hoppas att du trodde att jag skulle messa och höra av mig mkt, och nu när jag inte gör det så tycker du det blir tomt.
Jag hoppas att du oxå kollar din mobil hela tiden och undrar varför jag inte hör av mig, varför jag inte "ber dig komma tillbaka".
Antingen så tycker du att det känns tomt och tråkigt och att du saknar mig, eller så tycker du bara det är skönt att jag inte tjatar, men jag hoppas självklart på det första alternativet ;-)
Du har sagt att du behöver lite tid för dig själv, och då ska du får det oxå.
Vill du ha tag i mig, så vet du vart jag finns...

Jaja, hur som helst, idag åkte jag från jobbet 12:30 och åkte till Huddinge ögonmottagning för återkoll.
Vänster öga är ju fortfarande inte OK, men det har blivit bättre...
Det svar jag fick va att jag behöver starkare glasögon (de jag har nu är jättesvaga) och att det kan ta tid innan synnervsinflammationen försvinner.
Jag fick genomgå x antal tester och fick sen åka hem, åkte hem och hämtade vagnen och gick sen och hämtade Livis.
Vi stannade och lekte i lekparken och sen på vår uteplats.
Efter det gick vi in och åt middag och duschade och sen mötte vi upp Linda och Milo för en långpromenad på ca 2 timmar.
Det va riktigt skönt att få lätta sitt hjärta lite, analysera och bolla tankar med någon jag litar till 100 % på!!