Är det inte det ena så är det det andra...

Idag på jobbet, så messade jag till HONOM, jag kunde inte hålla mig längre.
Skrev att jag saknade honom och att jag hoppades att allt va bra.
Han svarade och skrev att han saknat mig oxå.
Jag frågade lite frågor som jag behövde ha svar på och fick de svar jag ville ha.
Det visade sig att han inte bestämt sig än, att han fortfarande tvekade på vad han verkligen vill, plus att det inte va menat att jag skulle känna mig DUMPAD utan att han bara behövde lite tid för sig själv för att lättare kunna fundera på hur han vill ha sitt liv.
Vi messade mkt hela dagen och det lät som vi kommer träffas igen, inom inte allt för länge :-P
Men när nåt löser sig så strular nåt annat...
Micke och Livis va hemma här när jag kom hem, vi pratade lite och sen åkte Micke.
Livis duschar och sen går vi ut på en promenad.
Under promenaden så får jag ett mess, av "någon", ett mess som får mig att bli så sjukt orolig att jag måste ringa runt till folk för att få "hjälp".
Jag visste att det kunde va ett rop på hjälp, men när jag ringer upp denna människa så får jag inget svar, och tror då på det som står i messet.
Min och Lindas promenad som skulle bli trevlig blev bara stressig, eftersom mkt surrade i min skalle, oro, maktlöshet och viljan att vilja hjälp men inte kunna eller få...
Men efter mkt om och men så "löste" sig allt och jag fick hjälp av andra, skönt!
Linda och jag hann prata om mkt annat oxå under promenaden, men ändå låg tankarna och oron som en dimma i skallen.
Men nu får vi bara hoppas på det bästa, att allt löser sig för dig, och att du kommer tillbaka och blir dig själv igen.
Nu ska jag slappa i soffan efter en intensiv dag med mkt känslor, både positiva och jobbiga.
Läste även en blogg igår, en blogg jag önskar att jag inte hade behövt att läsa, men är ändå glad att jag gjorde det.
För tack vare det så fick jag reda på sanningen du dolt för mig...
Kommer alltid finnas här för dig, oavsätt om du vill det eller inte.