tisdag 19 juli 2011

Förvirrad, alla dessa jävla tankar...

Mycket tankar i skallen just nu
Om, hur, när, varför osv osv
Ena dagen känns allt kanon, för att sen nästa dag kännas jobbigt
Jag vet vad jag vill, men jag vet inte vad jag vill
Jag vet vad jag borde göra, men jag kan inte göra det
Börjar tröttna på allt, samtidigt som jag trivs
Börjar sakna någon, samtidigt som jag trivs bra som "ensam"
På dagarna känns allt skitbra, och jag trivs med mitt liv
När kvällen kommer känner jag mig ibland lite ensam och lite nere
Jag vet att mycket har med att Livia är nere i Småland att göra
Men det är inte bara det, jag börjar sakna någon att mysa med, inte bara ibland utan alltid
Börjar sakna någon att se på tv med, nån att vakna med men framför allt någon att somna med
I helgen somnade jag i en famn, och det var det mysigaste jag gjort på länge
Att få ligga nära någon man tycker om och bara känna armarna runt sig
Att få känna trygghet, värme och "kärlek" (inte kärlek men ni fattar vad jag menar)
Det är så jag vill ha det, varje kväll!!!
Det blir mörkare och mörkare på kvällarna och då vill man ha någon att se på film med och bara "vara"
Jag vill älska och bli älskad så enkelt är det!
Det kommer troligtvis aldrig bli just jag och _ och det är nog bästa att bara ha det som det är just nu
Inte för att jag inte tycker om dig, för det gör jag verkligen
Utan av många andra anledningar, vi har inte samma mål med framtiden, du lever ett liv som jag inte tror jag skulle orka med, plus att "som man vinner honom, så förlorar man honom"
Sen är det andra saker oxå, men det håller jag för mig själv
OM han skulle vilja att det blev han och jag, skulle jag ha styrkan då att säga nej?
Skulle jag klara av att stå emot???
Jag tycker ju om dig, men vi har ju ingen framtid med tanke på att vi vill olika...
Skulle jag någonsin kunna lita på dig, nu när jag vet hur du levt innan
Mitt hjärta vill ha dig, men min hjärna säger NEJ...
Jag trivs dock ganska bra som vi har det nu, även om jag önskar att vi sågs lite oftare
Men som sagt, man får se hur länge detta håller i sig
Eftersom jag mer och mer vill ha en "riktig pojkvän"
Som sagt, det enda jag vill är att "hitta" någon som älskar mig för den jag är, och som jag kan älska tillbaka på lika villkor, någon som jag kan lita på och som ser mig för den jag är, precis som jag är
Och jag kanske redan har hittat denne framtida kille...?
Han skrev så fina saker till mig, så fina ord, från hjärtat, som gjorde att jag nästan tappade andan
Han berättade hur han kände och vad han ville, inte alls ord som brukar komma från killar
Orden gjorde mig jätteglad och jag blev nyfiken, men sen, precis innan vi skulle ses igen då kom
"The past" i vägen och strulade till det...
Bara för att jag har valt att leva mitt liv med vissa människor, tycker inte jag ska gå ut över nutiden
Det som har varit har varit, så enkelt är det...
Men men, är det menat så blir det vi, är det inte menat så... ja ni fattar...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar