Men på söndagskvällen kände jag att jag själv höll på att bli dålig.
På natten mot måndagen vaknade jag och frös som en nakenhund ena sekunden och svettades som en gris den andra.
På måndagsmorgonen var jag mer död än levande och trots att jag pillade i mig alvedon så hade jag feber.
Livia däremot va pigg, lite varm, men pigg och min snälla, underbara mamma kom hit och underhöll henne.
Tanken va att hon sen skulle åka och jobba kl 15, men hon tog ut en kompdag och va hos oss till kl 19:30 då både Livia och jag gick och la oss.
Kan inte beskriva i ord hur tacksam jag är över hennes hjälp eftersom jag knappt kunde stå på benen.
Min dag bestod av varma duschar, slapp i sängen och slumrande på soffan, har inte mått så här på tusen år.
Natten mot idag var lika illa...
Min Ipren låg på nattduksbordet, men jag frös så mkt så jag klarade inte av att stoppa ut handen från täcken (och morgonrocken som låg på täcket)
När jag äntligen lyckades somna om så vaknade jag snart av att sängen va dyngsur och jag va skitvarm, fast jag frös, skitjobbigt.
Både jag och Livia sov mellan kl 20-08:30 inatt.
Idag kom mamma återigen och höll oss sällskap, hon skickade iväg mig till vårdcentralen, eftersom jag har så ont i bröstkorgen.
Och tur va väl det, för det visade sig att jag har luftrörskatarr, vilket innebar penicillinkur i 10 dagar och så fick jag även hostmedicin.
Mamma åkte till jobbet runt kl 14:30, då jag satte på en film till Livia.
Jag passade på att halvslumra lite i soffan och efter det så mår jag faktiskt bättre.
Inte alls lika sänkt som jag gjorde tidigare, så förhoppningsvis går det åt rätt håll nu =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar